Det är sent 90-tal och Li läser Praktisk filosofi i Lund. Där träffar hon John och tillsammans skapar de sin relation bortom samhällets normer och förväntningar, efter egna överenskommelser och med stor respekt för friheten.
Men att välja frihet, att inte bli behövande och krävande, är inte så lätt när hon bär med sig en känsla av att en gång ha blivit bortvald. I försöken att vara stark finns hela tiden det lilla barnets rädsla för att bli övergiven och ensam, så som hon en gång blev när hon som nyfödd lämnades bort för adoption.
Den jag aldrig blev är en berättelse om att kämpa emot klyschorna om ursprung, om att vara självklar och höra hemma och om att forma sina egna relationer, både till andra och till sig själv.
Läsarna tycker:
”En mycket välskriven historia att läsa, gråta och skratta till – och känna igen sig i – för alla som en gång varit unga. I synnerhet den som varit ung i Lund eller Malmö.”
”Jag tycker om hur du med modern direkthet skildrar ungdomens ångest, tvivel och sökande, men också den enkelhet, spontanitet och frihet som kännetecknar tiden som student.
Jag imponeras av hur du med samma ogenerade självklarhet beskriver å ena sidan naken, lekfull intimitet och å andra sidan de avancerade tankar om ursprung och sammanhang som många adopterade bär på.”
”Hade böcker varit en ostbit hade den här författarens debutroman legat på finaste platsen i matbutikens delikatessdisk. Den är som fullsprängd av vackra meningar och som om den vore den finaste gruyère, smakade jag av den, en mening i taget.”/Från bloggen: #helahalmstadlaser